Some of the reviews about Taquerian.

 

BONG 28 juli 2017 11:00

Taquerian: inte en svennetaco i sikte

av: BONG

Man måste älska de drivna och hängivna. Som Peter Kubicek, som först lärde sig göra sushi, sedan att tillverka makroner och som nu har tagit sig vidare i karriären genom att gå en tacokurs hos en mexikansk mästare. Det är dessutom en ganska logisk väg han vandrat; både makronen och tacon tillhör de ätbara ting vars popularitetskurvor stigit snabbare än jordens medeltemperatur de senaste åren.

Man måste älska de drivna och hängivna. Som Peter Kubicek, som först lärde sig göra sushi, sedan att tillverka makroner och som nu har tagit sig vidare i karriären genom att gå en tacokurs hos en mexikansk mästare. Det är dessutom en ganska logisk väg han vandrat; både makronen och tacon tillhör de ätbara ting vars popularitetskurvor stigit snabbare än jordens medeltemperatur de senaste åren.

Samtliga toppas med saker som lök, koriander, en stark salsa och en guacamole som inte är texmex-tjock, utan mer som en syrlig sås tack vare en betydande andel tomatillo, den gröna, tomatliknande frukten.

Eftersom det krävs tre till fyra tacos för att mätta en person, lyckas vi prova oss igenom nästan hela sortimentet. Svål låter kanske inte så tilltalande, men överraskar positivt. De ljusa köttremsorna är betydligt mjukare och mindre fläskkrispiga än vi väntat oss, strösslade med sesam och med lätt touch av kanske spiskummin.

Kycklingen är helt okej, ganska saftig och delad i trådiga bitar, även om carnitas, eller pulled pork, är betydligt smakrikare, som en mustig och aningen sötkryddig gryta där köttet brynts rejält. Kalvhuvudet har liknande smak, men är mer halkigt och fettigt.
Tungan från samma djur hade vunnit på en lätt rimning, för att kontrastera sötman, men är i övrigt njutbart sönderfallade. Korven har skurits i röda slantar men är inte så mycket roligare än stark prinskorv.

Utöver öl och läsk serveras risdrycken horchata, men den är så söt att vi ångrar att vi inte valde fler desserttacos istället. Banan, nutella och vispgrädde må vara en välbeprövad kombination, men ack så lätt att tycka om.

Är det något tacoställe som kommer att finnas kvar när hajpen är över, så lär det vara detta.

REDAKTION 16:52 8 JUNI 2017
På knappt ett år har Peter Kubiceks färgglada tacohak etablerat sig som ett av Lunds absolut bästa street food-ställen.

Det lät nästan för bra för att vara sant. En riktig taqueria? I Lund, staden som fortfarande inte verkar ha förstått hur man skiljer en bra från en medelmåttig falafel? Inte kunde väl dem få ett värdigt mexikanskt alternativ före street food-storebrodern Malmö?

Tydligen kunde dem det. För Taquerian på Klostergatan är bra. Till och med riktigt bra, konstaterar vi efter att ha lunchat oss igenom lejonparten av menyn.

Här gör man tortillabröd från grunden på klassiskt masamjöl som köps in direkt från Mexiko. Och recepten till fyllningarna, de har man roligt nog hämtat från en småskalig taqueria i Juares som, i utbyte mot en kurs i hur man gör franska macarons, var vänliga nog att dela med sig av sina tacokunskaper till Peter Kubicek och hans personal. Bara en sån sak.

Vi finner särskilt tycke för ett par av dessa fyllningar. Cabezan, det feta och smakrika kohuvudet (20 kr), är en av dem. Äter ni kött kan ni lika gärna stålsätta er: det här är en del av djuret som vilken annan. Detsamma gäller lenguan, den bakade oxtungan (20 kr). Texturmässigt kan den vara något kämpigare, men samtidigt är den full av karaktär eftersom det är en muskel som har fått jobba mycket i sina dagar.

Den vegetariska varianten på grillad halloumi (25 kr) hör också till favoriterna. Osten, färsk och mjölkig till smaken, är något helt annat än de generiska stripsen som många krögare pliktskyldigt brukar fritera mest för att kunna stoltsera med ett grönt alternativ på menyn. Med tanke på hur bra halloumitacon artade sig testar vi med spänning gärna de andra vegovarianterna på frijoles (bönröra) och strimlad kaktus nästa gång.

Av de mer klassiska inslagen på menyn står Taquerians välkryddade al pastor (25 kr) snäppet över både kycklingen (20 kr) och det dragna långkoket (20 kr). Detta för att fläsket och ananasen erbjuder en helt annan saftighet tillsammans, i synnerhet i jämförelse med den något torra fågeln.

Övriga tacos vi förtär är, i tur och ordning, fyllda med friterad torskrygg (25 kr), longaniza (en chorizoliknande korv, 20 kr) och chiccaron (underbart krispigt fläsksvål, 20 kr). Dessa tre är lysande exempel på hur bra det kan bli om man bara är medveten om vikten av texturskillnader. Varje tugga är liksom mjuk, krispig och krämig på samma gång – precis som det borde vara. Härligt nog sitter även smakerna där de ska.

Vad man kan önska när de så tydligt har bemästrat själva essensen i tacomakandet är en nypa mer experimentlusta. Inte för att det är något fel på toppingarna – som oftare än inte utgörs av lök, koriander, avocado och salsa – men nog skulle man kunna kosta på sig att, förslagsvis, pickla eller torka någon spännande specialingrediens från fjärran land?

Undertecknad får trösta sig med att man åtminstone hittar cebollitas (grillad vårlök), horchata(läskande risdryck) och Jarritos (läskmärkenas läskmärke i Mexiko) på menyn just nu. Cotijatripitasmichelada, rökt räksalt och allt sånt där spex blir därmed bara en bonus när och om det väl dyker upp. En kan ju alltid hoppas.

Som ni lär ha förstått vid det här laget är Taquerian alltså toppen, annars hade jag inte suttit här och önsketänkt om vad som kunde komplettera ett redan föredömligt menyutbud. Lundaborna ska skatta sig lyckliga att ha ett så klockrent, prisvärt och välsmakande street food-alternativ i sin närhet. Grattis, samtliga inblandade.

Recension: Så bra är Taquerias i Lund

Betyg: 4/5

Under min barndom nyttjades inte fredagsmys som uttryck men i min familj var det av stor vikt att samlas efter en lång skol- och arbetsvecka, äta lite extra gott och fira helgens intåg. Färska räkor, kassler med ananas och flygande Jacob var återkommande favoriter, men jag minns väldigt väl, som 8-åring i slutet av 1980-talet , hur mamma en fredag kom hem med färs, grönsaker, tortillabröd och en påse texmex. Revolutionerande för dåtidens livsmedelsutbud. Succén var ett faktum, både för heltidsarbetande mor och hungriga barn men en fullständig kapning likaså.

Denna kapning, iscensatt av världsledande smaksättningsföretag växte sig allt större. Idag ligger svenskarna högst upp på pallplatsen om att lägga mest pengar per person på texmex. Fast texmex i svennefierad form. Precis som med kinakäk och thaimat. Längs en av Lunds mysiga gågator, där det tidigare producerats marängbaserade bakverk, tittar jag in sen eftermiddag. Lokalen, sparsamt inredd med sittplats för mindre sällskap domineras av stora svarta griffeltavlor som basunerar den korta men tilltalande menyn. En färgglad fiesta utspelar sig invid kassa och kök där råvarorna agerar dekor. Det är snyggt och inbjudande. Servicen är en aning oengagerad och loj och önskan om ett leende eller två hade varit välkommet.

Fyra olika tacos väljs från kvällsmenyn. Slowrostad oxtunga , cornflakes och fläsksvålsfriterad torskrygg, grillad halloumi med aioli samt Al pastorn, på grillad karré och rostad ananas. Tillbehör i form av avokado, koriander, lök och en välbalanserad lagom söt persikosalsa agerar bra smakkamrater. Oxtungan med kraftig välbalanserad bea på tryffel är en skön flört med svensk husman, där bindväven bakats bort långsamt och gör den mör och fin i tuggorna. Torskryggen, mjäll och fin i sitt kött, friterad i cornflakes och fläsksvål klart godkänd. Dock är den vegetariska varianten med halloumi tråkig och lite seg i tuggorna. Mer innovativ grön fyllning hade önskats.

Vinnaren är Al pastorn, lite som den mexikanska motsvarigheten till kebab, där en utmärkt grillad bit karré av hög kvalité får sällskap av glaze på ancho ( torkad chili ) och rostad ananas vars saft rinner ner och gör köttet sötare och mörare. Alla fyllningar omsluts av husets egna tortillabröd bakat på mexikanskt limesyrat majsmjöl och pressad i tortillapress. Det är välgjorda bröd bortom de e-ämnesfyllda vetevarianterna som täcker hyllorna i livsmedelsbutikerna. Mer autentiskt än såhär går nästan ej att finna i vår del av landet om du inte tillhör skaran med en press hemmavid. Taquerian på Klostergatan 11 påvisar, trots vissa svagheter i service och innehåll, att det går att servera kvalitativa smakfulla tacos på riktigt där lokala råvaror kombineras med recept från det autentiska mexikanska köket. Långt bortom kapningar och affärernas texmexutbud är det befriande och så välkommet samt dos av inspiration för mer kvalitetssäkrat fredagsmys.

Jag och en kompis hade taggat att gå hit ganska länge men blev ytterst besvikna. Det första som mötte oss var en vägg av frityros, sedan förföljden lukten mig resten av dagen. Därefter kom otrevlig personal, ofullständig meny, otroligt skitig och ofräsch lokal, riktigt liten lunchportion som serverades kall och inte särskilt god. Inte ens de ynka få kronorna man gav för lunchen var värt det. Får tyvärr säga att detta var min värsta restaurangupplevelse någonsin, riktigt trist!